Säljare hos banker och försäkringsbolag föreslår ofta att du ska fördelar ditt sparande på flera mål samtidigt, till exempel både buffertsparande, målsparande, barnsparande och pensionssparande. Det kan låta klokt och välplanerat, men bygger på att du faktiskt har tillräckligt stora inkomster för att nå alla dina mål.
Tyvärr är verkligheten dystrare för många, kanske de flesta. Inkomsterna är inte tillräckliga för att lyckas betala för allt man skulle vilja, utrymmet att spara är för litet för att nå flera mål. Då är det är bättre att vara realistisk och prioritera ett mål i taget. Det ökar drastiskt chansen att åtminstone nå det viktigaste målet.
Buffertsparande
För de allra flesta människor tror jag att ett rejält buffertsparande är det som höjer livskvaliteten mest. Att ha ett par extra månadslöner på ett separat bankkonto med bra ränta ger både trygghet och ökad frihet. Sparkapitalet ger möjlighet att klara oväntade händelser och om det inte behövs under långa tidsperioder så finns ändå hela tiden en extra valfrihet.
Målsparandet kan vara en del av buffertsparandet, så att när buffert växer sig större än den behöver vara är överskottet ditt målsparande. Ett extra privat pensionssparande som är stort nog för att göra skillnad är däremot en mer onödig lyx för de flesta i Sverige. Om du har tjänstepension och är under 50 år gammal har du troligen andra sparbehov som är lättare att nå och betyder mer för livskvaliteten.
Hemligheten för att lyckas skapa en buffert är att sänka de fasta kostnaderna varje månad så att det finns åtminstone 10 procent marginal kvar. Om du till exempel får 16.000 kronor i lön efter skatt, så startar du en överföring varje månad till ett sparkonto på minst 1600 kronor. Försök sedan planera så att de pengar som är kvar på lönekontot räcker till alla normala utgifter.
Läs mer: Oberoende råd blir ändå partiska
