Nektar är död, jag byter till en räntefond

Stjärnförvaltare orkar sällan prestera i 20 år. När de slutar är det bäst att se deras fonder som helt nya, historiken gäller inte längre. Pengarna från Nektar i min tjänstepension flyttar jag till AMF Räntefond Lång.

Jonas Lindmark 2019-05-09 | 16:27
Facebook Twitter LinkedIn

Sveriges äldsta hedgefond dör, igen. För tre år sedan avvecklades Zenit, som startade 1996 och då var äldst. Nu försvinner Nektar, som hann bli 21 år gammal och därmed ett år äldre.

 

Det väcker en viktig fråga, hur ska fondsparare agera om de har valt en viss fond för att de tror starkt på förvaltarens prestationer, men sedan slutar personen förvalta. Hur mycket av en fonds kvalitet ”sitter i väggarna” och kan tas över av andra förvaltare?

 

Stjärnförvaltare

 

Kent Janér startade hedgefonden Nektar januari 1998 och var i femton år en av de mest imponerande svenska förvaltarna. Snittavkastningen fram till och med 2014 var 11 procent per år, klart bättre än Stockholmsbörsen, trots att risktagandet mätt som standardavvikelse bara var lite högre än svenska statsobligationer, vilket gav en Sharpe-kvot på 1,3 medan samma kvot för MSCI världsindex bara var 0,2.

 

I tävlingen ”Årets stjärnförvaltare” utsåg Dagens Industri och Morningstar 2002, 2007, 2010 och 2011 Kent Janér till en av de bästa förvaltarna. En tabell med alla förvaltare som fått utmärkelsen minst tre gånger finns i ”Pricka rätt med trippelvinnare” (länk ovan till höger).

 

Men sedan tog Kent Janér time-out i oktober 2014, var ledig under 2015 och återvände aldrig som förvaltningschef (men är kvar som delägare i Brummer & Partners AB). En annan viktig person var Kerim Kaskal, som lämnade i oktober 2013. Kanske var en avgörande förändring att Brummer startade kontor i London 2011, därefter har nästan hälften av Nektars förvaltare funnits där.

 

Även fram till idag har Nektars snittavkastning varit något bättre än Stockholmsbörsen, sedan start i snitt 9 procent, med lågt risktagande. Haken är att de senaste fem åren har snittet varit väldigt låg, och de två senaste åren negativ.

 

Jag gjorde fel

 

Idag finns 12 procent av min tjänstepension i Nektar, inklusive indirekt innehav via Brummer Multi-Strategy. Uppenbart gjorde jag fel som fortsatte spara i denna hedgefond, förhoppningen att Kent Janér och övriga i ledningen hade rekryterat ett gäng ovanligt skickliga förvaltare visade sig vara fel. Avkastningen de senaste fem åren är bara 5 procent, sämre än en genomsnittlig lång räntefond.

 

En rimlig delförklaring till sämre resultat är att hedgefonder inte kan leverera lika hög avkastning när räntorna är extremt låga. Detta är nog förklaringen till att även många andra investerare stannat, fram till för ett år sedan var Nektar en av de allra största hedgefonderna i Europa, med 25 miljarder kronor i förvaltat kapital.

 

Dessutom har konkurrensen ökat mellan olika förvaltare, därför att mer pengar har flyttats till strategier som försöker tjäna pengar på att ta udda typer av risker. Andra typer av företag betalar för att bli av med risker, till exempel valutarisker och ränterisker, men när fler vill vara motpart blir dessa marknader mer av nollsummespel. Och tillsammans med höga avgifter måste därför resultatet bli att hedgefonder ger låg snittavkastning till kunderna, det är matematiskt nödvändigt.

 

Men vilken slutsats är rimlig att dra idag? Jag har försökt komma på exempel på motsatsen, fonder där stjärnförvaltare har lämnat över till yngre förmågor och fonden har fortsatt att glänsa. Men jag har svårt att komma på ett enda riktigt bra exempel. Kanske startar de bästa hellre en egen fond?

 

Uppenbart är att stjärnförvaltare sällan orkar prestera så länge som 20 år. Och om de ensamma har varit ansvariga och slutar, då är fonden som en helt ny fond. Historiken gäller inte längre.

 

Kruxet med Nektar var att fonden i slutet av 2014 hade tretton personer anställda som portföljförvaltare, med olika delansvar. Några var relativt nya, men de två som tog över huvudansvaret hade varit med i teamet länge. Som utomstående är det tyvärr väldigt svårt att veta vilka i ett förvaltarteam som är stjärnorna.

 

Vad byta till ?

 

Nu har jag tvingats ge upp hoppet att det kommer en tidsperiod igen då Nektars strategier blir vinnare. Men vad byta till? Brummer Life har ett ganska begränsat sortiment fonder, med bara tre räntefonder att välja på. Särskilt irriterande är att de inte erbjuder någon företagsobligationsfond.

 

Ett annat krux med Brummers pensionsförsäkring är att hedgefonderna bara handlas en gång per månad och byten måste begäras drygt en vecka i förväg. Därför är det svårt att vara en aktiv fondsparare och passa på att flytta pengar till aktiefonder efter börsras.

 

Jag håller fast vid att aktiefonder generellt är för högt värderade i förhållande till framtidsutsikterna. Börsföretag runt om i världen har tack vare stark efterfrågan och låga räntor haft ovanligt lätt att nå höga vinstmarginaler, men de goda förutsättningarna kommer inte att vara för evigt. Särskilt tydligt är detta i USA. Jag tycker att det räcker med att titta på ett diagram som visar börsutvecklingen de senaste 15 åren för att se att den branta uppgången de senaste fem åren är ohållbar.

 

En viktig förklaring, som jag skrivit mycket om de senaste åren, är att den svenska kronan har försvagats rejält. Våren 2014 kostade dollarn kring 6:50 kronor och idag är den uppe i 9:70. Euron har samtidigt stigit från 9:00 till 10:70 kronor. De förändringarna går inte att motivera med skillnader i inflation, sämre bytesbalans eller dåliga framtidsutsikter. Tvärtom har Sverige lyckats bra ekonomiskt, även om stor invandring ger kostnader tills integrationen är klar. Därför håller jag fast vid att kronans svaghet är tillfällig och att det kommer att löna sig att äga svenska kronor.

 

AMF Räntefond Lång

 

Nektar har varit en fond med strategier som förväntas ge värdeökning räknat i svenska kronor. Nu byter jag den mot en fond som ännu tydligare fokuserar på avkastning i svenska kronor med låg risk: AMF Räntefond Lång. Tanken med det valet är inte att det ska bli långsiktigt, utan istället vill jag ha pengar som snabbt kan flyttas till aktiefonder nästa gång aktiemarknaderna rasar. Nackdelen att långa räntefonder tillfälligt backar i värde om räntorna skulle stiga är inget problem inom pensionssparande. Fördelar med långa räntepapper är att de i snitt ger lite betalt för ränterisken och att de brukar stiga i värde när aktiemarknaden backar.



JLs portfölj i Brummer Life
Framtida fondköp 2019-05-09 Andel
Brummer Multi-Strategy 50%
Lynx 10%
AMF Räntefond Lång 10%
State Street Europe Index 10%
Vanguard Emerging Market Index 10%
Vanguard Global Small-Cap Index 10%
Summa 100%


Xhedgefonder Xpersonligt

Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden. Du kan nå honom på jonas.lindmark@morningstar.se 

© Copyright 2024 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings        Upplysningar