Oscar-nominerade filmen ”The Wolf of Wall Street” börjar med att Jordan Belfort klagar på att under året han fyllde 26 år tjänade han ”bara” 49 miljoner dollar - för att det är mindre än en miljon per vecka.
Dessutom skapade denna film, som är baserad på en sann historia, en lång och bitter strid mellan föreningen i USA som representerade över 1500 offer bedragna av den verklige Belfort och filmens regissör Martin Scorsese. Filmen undviker onekligen att ordentligt skildra problemen som drabbade offren för Belforts bedrägerier.
Och vem vet hur många människor som har lämnat biografen och istället föreställt sig i den unga mäklarens skor, han som blev miljardär i början av 90-talet? Utöver det gyllene skimmer av obeveklig - och till och med lite irriterande - lyx som karaktäriseras av Leonardo DiCaprio, borde kloka investerare ha lämnat rummet med några väl bevarade lärdomar. Det är den verklige Belfort själv, som redan för många år sedan lämnade fängelset och därefter har skrivit varnande artiklar, som numera håller seminarier om försäljningsstrategi och påpeka detta.
Här är sju lektioner från ”The Wolf of Wall Street”:
1. Var extra skeptisk till små företag
Det är säkrare att anförtro dina pengar till en rådgivare som är anställd av en stor bank eller ett stort försäkringsbolag. Det finns så klart seriösa proffs hos de minsta finansiella företagen, och det finns dåliga äpplen även i företag med 100-årig historia. Men risken att bli lurad ökar om du litar på en individ som saknar en etablerad karriär och som du inte redan har lång egen erfarenhet av. När det gäller pengar är det faktiskt en stor risk att förlita sig på någon som varken har en arbetsgivare med gott rykte, eller är känd av dig personligen via nöjda vänner och bekanta.
2. Lita inte på deras egna referenser
Om du bestämmer dig för att anlita en för dig tidigare okänd rådgivare måste du åtminstone försöka bli säker på att du kan lita på det institut som faktiskt förvarar och hanterar pengarna. Men du måste själv fristående leta referenser och till exempel kontrollera via Finansinspektionens sajt och genom att googla. Du ska absolut inte nöja dig med de referenser som skickas av rådgivaren, utan använda oberoende källor.
Fast det avgörande är att depåbanken eller värdepappersinstitutet är stort och välkänt, samt att det finns försäkringar som faktiskt betalar ut ersättning till de som drabbas av bedräglig rådgivning. I Sverige har konsumentskyddet tidigare varit svagt, men de stora bankerna brukar frivilligt ersätta kunder som faktiskt blivit lurade för att de vill skydda sitt varumärke (hot att annars kontakta journalister kan hjälpa).
3. Informationen som företaget ger ska vara konkret och öppen
De bästa rådgivare har stor transparens. Det ska vara lätt att hitta lättbegriplig information om vilka tjänster som erbjuds och vad som inte ingår, samt hur höga avgifterna blir för dig både i procent och i kronor. Var därför skeptisk till de som tvärtom främst fokuserar på historiska resultat åt okända kunder och enbart i procent, samt undviker att förklara hur de konkret gör för att skapa högre avkastning och undvika onödiga risker.
Den största faran är annars att rådgivare (helt lagligt) singlar slant med dina pengar – och ”Krona så vinner jag, klave så förlorar kunden.”
4. Etik: En gång förlorad, borta för alltid
När det gäller pengar finns enligt James Belfort inga gråzoner. Om en mäklare eller rådgivare har passerat gränsen en gång finns det ingen väg tillbaka. ”Jag var inte omoralisk från början. Jag sålde min själ lite åt gången. Jag gick över till den mörka sidan genom en serie små omärkliga steg” skriver han i sin självbiografi.
5. Akta dig för "exklusiva grupper"
Ett uråldrigt trick är att smickra: "Mina kunder är exklusivt utvalda, men du kan få vara en av dem" sa den nyligen avlidne Bernie Madoff, mannen bakom världens troligen största pyramidspel (Madoff påstod att avkastningen från hans hedgefond var jämn och hög, men använde med de nya kundernas pengar för att betalade det han lovat till gamla kunder).
6. Om det verkar för bra för att vara sant är det förmodligen det
Det är normalt att leta efter det enklaste och kortaste sättet att nå målet, ekonomi är inget undantag. Men när någon erbjuder dig en metod eller villkor som verkar vara för bra för att vara sanna, då är det viktigt att vara skeptiskt och ställa dig dubbelt så många frågor och sedan kolla själv via egna källor.
7. Myndigheterna ger begränsad tillsyn
Tillsynsmyndigheter som Finansinspektionen är mycket viktiga, men lita inte blint på dem. Som sparare, särskilt om du tar risker på aktiemarknaden eller går med på att investera i svårbegripliga värdpapper, behöver du i första hand själva förstå var dina pengar hamnar, vilka olika risker du tar och vilka människor det är du därmed anförtror din framtida trygghet till.
Särskilt oroande i denna bemärkelse är James Belforts vittnesmål om de kontroller som Security and Exchange Commission (SEC) i USA gjorde: ”Myndigheten själv fungerar helt fel. Den är underbemannat. Den måste demonteras och återskapas som en mer effektiv myndighet” berättar han.
”Till Stratton Oakmont skickade SEC fyra team av utredare på två år. De var barn. De skulle komma granska oss men visste ingenting om värdepappersverksamheten. Jag såg till att min verksamhet verkade legitim. Vi gav dem tio-, nej hundratusentals affärsnotor, och medan utredarna var upptagna med att leta bland alla papper tjänade vi berg av pengar.”
:quality(80)/cloudfront-us-east-1.images.arcpublishing.com/morningstar/AGAGH4NDF5FCRKXQANXPYS6TBQ.png)
