Direkt i runda arkivet. Eller kanske i en bunt som efter några veckor hamnar i pappersinsamlingen.
Jag gissar att det är det öde som väntar flertalet av de årsrapporter som svenska fondbolag är tvungna att skicka ut.
Tvungna? Jo, fondlagen kräver att svenska fondbolag skickar en helårs- och en halvårsrapport till samtliga andelsägare (men inte de som sparar indirekt via en fondförsäkring eller via PPM). Enda undantaget är om andelsägaren själv har bett att få slippa.
Granskat i 10 år
Att många erfarna fondsparare slänger sina fondrapporter oöppnade är inte konstigt, för de har
tidigare varit både tråkiga och innehållslösa. Fast de senaste åren har rapporterna faktiskt blivit mycket bättre och innehåller numera ofta värdefull och viktig information om ditt fondsparande.
Jag råkar veta, för det är precis tio år sedan jag började att varje halvår granska och betygsätta fondbolagens rapporter (en länk till den sista utvärderingen jag gjorde i Affärsvärlden, ”Bästa och sämsta fondrapporterna 1999”, finns här till höger).
Världens bästa
Samtidigt har de utländska fondbolagen inte alls gjort lika stora förbättringar. De europeiska fondbolagen fortsätter ofta med tråkiga svartvita rapporter som absolut inte lockar till läsning och de amerikanska fortsätter att vara tunglästa och intetsägande (kanske av rädsla för att någon advokat ska hitta något att stämma fondbolaget för?).
Jo, jag erkänner att jag bara har läst rapporter på engelska, så det är teoretiskt möjligt att italienare eller japaner får bättre fondrapporter än vi svenskar. Men baserat på allt jag vet och hört om fondsparande i andra länder så vågar jag ändå påstå: Sverige har världens bästa fondrapporter.
Huvudförklaringen är förstås ovan nämnda lagkrav. Fondbolagen har insett att om de ändå är tvungna att skicka en rapport till alla sina kunder, så tjänar de på att skicka något som ökar intresset för fondsparande.
Robur först ut
Om ett par veckor kommer fondernas rapporter för år 2000 att börja skickas ut till spararna. Först i år bland de stora fondbolagen gissar jag att Robur kommer att vara. De senaste åren har Banco varit snabbast, men i år har de skjutit på årsrapporten några veckor för att hinna med alla sina nystartade fonder.
Dessutom så är det allt fler fondbolag som lägger ut sina rapporter på internet ett par veckor innan den tryckta versionen är klar. Så snart finns massor av ny fondinformation att hämta, härliga tider för en inbiten ”fondexpert” som jag.
Verkligheten har förstås också ändrats de senaste tio åren. Dels finns numera, främst tack vare internet, mycket mer annan information om utvecklingen på olika marknader och fler prognoser för framtiden.
Jämförelser mellan olika fonder har också blivit mycket lättare att göra, nu när till exempel Affärsvärlden och Morningstar offentliggör stora delar av sina databaser på internet. Information om hur olika börser har utvecklats, eller vilka avgifter fonderna tar ut, är därför inte längre så nödvändig i fondernas rapporter.
Bara fondbolagen själva
Men fortfarande finns det information som bara fondbolagen själva kan offentliggöra. Och helårsrapporterna innehåller ofta mer än halvårsrapporterna.
Viktigast är förstås den text som skrivs om varje fond. Normalt är det förvaltarna själva som skriver, eller någon som har intervjuat förvaltarna, och det ger en svåröverträffad möjlighet att få veta hur den eller de personer resonerar som fattar beslut om hur fonden ska placera sina pengar.
Särskilt intressant tycker jag är de förklaringar som förvaltarna ger av varför det gick som det gjorde förra året, varför portföljen vid årsskiftet ser ut som den gör och motiveringar till förvaltarens prognos för det kommande året. Om du som sparar i fonden inte känner dig bekväm med dessa förklaringar och motiveringar, så kan det vara ett bra argument för att byta fond.
Två favoriter
Bland nyckeltalen har jag två favoriter, som ofta är mycket avslöjande. Det första är fondens förmögenhet och hur den har ändrats under året. Om fonden har vuxit kraftigt i storlek (vissa fonder kan tiofaldigas på ett år) så är risken stor att även förvaltningen och fondens resultat kommer att ändras.
Det andra är aktiefonders omsättningshastighet, som avslöjar hur mycket affärer förvaltaren har gjort under året. Dels avslöjar detta nyckeltal om förvaltaren har slöat eller hetsat när det gäller att hitta köpvärda aktier. Dels avslöjar det bättre än något annat om fonden har haft stora dolda kostnader.
Fast notera att Fondbolagens Förening har valt en definition av omsättningshastighet (”det minsta av summa köp och summa sälj i procent av snittförmögenheten”) som till stor del döljer om fonden har gjort mycket affärer på grund av stora insättningar eller uttag.
Nåja, jag är väl lite extrem i mitt intresse för fondrapporter. Men för mig och andra professionella fondanalytiker börjar nu den roligaste tiden på året.
.jpg)
.jpg)
