I slutet på januari beslöt Finansinspektionen (FI) att dra in tillståndet för Kullberg & Spiik Fondförvaltning (K&S), som har förvaltat hedgefonderna Edge och Explora. Förvaringsinstitutet SEB, som även sköter den praktiska administrationen åt flertalet andra mindre svenska fondbolag, har tillfälligt tagit över förvaltningen och håller på att överlåta fonderna till något annat fondbolag.
Jag har tidigare bara skrivit tre korta notiser om skandalen, dels därför att antalet kunder är litet, dels för att jag velat invänta mer fakta. De senaste veckorna har dock K&S och deras advokat riktat hård kritik mot FI och jag har ägnat mer tid åt denna ”skandal”.
Flera andelsägare i Edge har dessutom hört av sig till mig och är upprörda eftersom de är nöjda med avkastningen som K&S skapat och vill att deras förvaltning ska fortsätta. FI kritiseras för att ha hindrat en fortsatt värdeökning. Men effekten är trots allt begränsad och alla fakta jag sett talar för att andelsägarna kommer att få ut mer än det marknadsvärde som fanns per 31 december 2005. Ingen fondsparare har förlorat pengar, annat än hypotetiskt.
FI har gjort rätt
Mitt entydiga intryck så här långt är att FI har gjort rätt, det fanns inget annat rimligt agerande än att dra in tillståndet för K&S. För alla med kunskap om fondförvaltning borde det räcka mer än väl att läsa yttrandet från K&S den 13 januari samt FI-beslutet den 27 januari (27 plus 28 sidor, länkar ovan till höger) för att dra samma slutsats.
FI ska självklart inte acceptera att företag med tillstånd även driver sidoverksamheter som de saknar tillstånd för. Och redan om ett fondbolags chefer och ägare vägrar att svara på frågor från FI om företagets affärer och affärsrelationer är det fullt rimligt att tillståndet dras in, tycker jag. Tidigare har FI kritiserats för att vara alltför passiv och godtrogen. Det senaste året har FI dock visat att det finns hopp att svenska investerare är på väg att få samma typ av starka och aktiva beskydd som ges i USA av amerikanska SEC och detta fall är ett bra exempel.
Förtroende är en bräcklig tillgång. Det gäller särskilt i finansbranschen, där så mycket handlar om löften som gäller långt in i framtiden. När det dessutom finns många alternativ, så räcker det med mycket svaga misstankar för att hellre välja en annan motpart. Erfarna investerare har bara förtroende för dem som har en helt fläckfri bakgrund och har varit 100 procent pålitliga.
Förbud mot handel
En effekt av FI:s beslut är dock ett förbud mot att andelsägare i fonderna Edge och Explora tar ut sina pengar. I den nya fondlagen (SFS 2004:46 kapitel 4 paragraf 13) står det att ”Under den tid som ett förvaringsinstitut förvaltar en investeringsfond… får fondandelar inte säljas eller lösas in.” Effekten i det aktuella fallet är begränsad, eftersom andelsägarna hos K&S enligt fondbestämmelserna ändå bara kan göra affärer fyra gånger per år. Finansinspektionen har dessutom förmedlat till SEB ett krav på det fondbolag som tar över förvaltningen att öppna fonderna för utträde med omedelbar verkan.
Men det finns andra tänkbara fall där effekterna av förbudet skulle bli större, nämligen när fondbolag har fler andelsägare och daglig handel. Ett intressant hypotetiskt exempel är Didner & Gerge Fonder i Uppsala, som bara har en enda fond. Jag har stort förtroende för Henrik Didner och Adam Gerge, som jag skrev positivt om för bara drygt en månad sedan (se ”D&G en långsiktig vinnare”, länk ovan till höger). Men just därför är deras fond ett lämpligt exempel, då det borde vara uppenbart för alla att exemplet har ett annat syfte, nämligen att varna för en risk som gäller alla fonder. Dessutom är D&G ett ovanligt bra exempel på att följdeffekterna av förbudet i dagens komplexa fondbransch skulle kunna bli orimligt stora för fondspararna.
Stoppar 9 procent av PPM-spararna
Det direkta sparandet hos D&G motsvarar knappt 1 procent av det totala fondsparandet i Sverige. Men dessutom har 324.000 personer valt fonden hos PPM, där handelssystemet förutsätter daglig handel i alla fonder. Det betyder att om handeln stoppas några månader i denna enda fond, så stoppas även förändringar på PPM-konton som tillhör 9 procent av de aktiva PPM-väljarna.
Denna typ av negativa effekter borde vägas mot de eventuella fördelarna med förbudet. Jag har sökt information om bakgrunden och fått veta att lagtexten varit oförändrad ända sedan 1974 års fondlag. I förarbetena då står att det är "naturligt att den del av aktiefondsverksamheten som avser försäljning och inlösen av fondandelar bör upphöra tills vidare bl.a. för att undvika att fondandelsägare vidtar spekulationsåtgärder som kan medföra nackdelar för övriga fondandelsägare."
Föråldrat förbud
Men i dag, 32 år senare, tycker jag det är uppenbart att paragrafen blivit föråldrad. Förvaringsinstitut som SEB utför redan administrationen vid utbetalningar från alla sina fonder, bland annat att konkret sätta in pengar på rätt konto. Förvaringsinstitutet ska dessutom redan enligt fondlagen ha kompetens att beräkna andelskurser. Därmed ska självklart spekulation kunna hanteras.
Visst kan det tillfälligt finnas skäl att stoppa handeln i en fond, till exempel om marknadsvärden är oklara eller om det tar tid att sälja värdepapper för att fonden ska få ut deras fulla marknadsvärde. Då bör samma regler gälla som när fondbolag förvaltar en fond. Men så snart andelskursen kan beräknas korrekt och fonden innehåller tillräckligt med likviditet så borde även förvaringsinstitutet få genomföra uttag ur fonder.
.jpg)
