Nyhet ett – glöm bort förmögenhetsskatten – är självklart en bra nyhet för Sverige. Jag skrev senast i ”Varning för dumma skattelöften” (länk till höger) och påpekade att detta är en de två privatekonomiska reformer som svensk ekonomi verkligen behöver.
Låg skatt på pensionssparande till 2011
Nyhet två – höginkomsttagare får inte längre flytt
a fram beskattningen av 5 procent av sin inkomst, utan bara 1000 kronor per månad – är mer komplicerad att utvärdera. Å ena sidan är det en gammal orättvisa att just pensionssparande till efter 55 års ålder är kraftigt gynnat, medan allt annat sparande i Sverige är mycket hårdare beskattat. Å andra sidan hade det förstås varit bättre för fondspararna att gå åt andra hållet och sänka skatten på alla andra typer av sparande.
Jag har länge varnat för risken att beskattningen av pensionssparande höjs framöver, till exempel i ”Fel tidpunkt att pensionsspara”. Frestelsen att knapra på det gigantiska sparkapital som finns inlåst via tjänstepensioner, privata försäkringar och IPS borde till slut bli övermäktig för någon regering.
Nu finns faktiskt en positiv tolkning av begränsningen, nämligen ”Vi kommer inte att höja skatten på pensionssparande, istället sätter vi en gräns för insättningen av nya pengar”. Och precis som med förmögenhetsskatten är det inte de verkligt rika som drabbas av begränsningen, för alla som har resurser att starta ett aktiebolag kan istället låta en del av sina inkomster stanna i bolagets balansräkning.
Det är förstås inte säkert att detta gäller efter valet hösten 2010. Men till dess verkar det klart att beskattningen av pensionssparande kommer att fortsätta vara låg. Därefter är det valresultatet och den ekonomiska utvecklingen som avgör, socialdemokraterna har med skattebasutredningen pensionsskatteutredningen visat att pensionssparande inte är fredat från ökad beskattning i framtiden. Det finns flera olika sätt att öka skatteintäkterna från pensionssparande (se ”Höjning till 61 år hotar alla”).
Ny skattereform år 2009
Sverige har klart högre kapitalbeskattning än de flesta andra länder i världen och globaliseringen gör det allt mer ohållbart. En första anpassning bestämdes ”den underbara natten” ett par år efter valutaravregleringen 1988. Nästa stora steg togs 1993 när den borgerliga regeringen halverade kapitalbeskattningen från 1 januari 1994. Det var knappast en slump att tidpunkten valdes så att de positiva effekterna kom strax innan riksdagsvalet samma år.
Men efter valet hösten 1994 togs den reformen tillbaka av socialdemokraterna och sedan har nästan ingenting alls hänt inom kapitalbeskattningen förrän arvs- och gåvoskatten äntligen togs bort för två år sedan. När vi nu har den första borgerliga regeringen på 12 år så verkar det rimligt med en upprepning – det skulle betyda en genomgripande reform av kapitalbeskattningen offentliggörs om två år för att träda i kraft den 1 januari 2010.
Osäkert för fondbranschen
För fondbranschen är effekterna osäkra. Jag höll ett tal på ”Fondmarknadsdagen 2007” i Stockholm i dag där jag påpekade att politiska beslut är avgörande för fondsparandet på två sätt. Det första området är de politiska förutsättningarna för människor att bli rika och därmed kunna sätta in en del av sitt kapital i fonder. Här är det många delar av politiken som har betydelse: regelverken för egenföretagare, fackföreningarnas makt, tillsynen på finansmarknaden och bolagsbeskattningen.
Det andra området är förstås kapitalbeskattningen och vilka möjligheter som lämnas för skatteplanering via fondsparande. Historiskt har fondsparandet till stor del vuxit tack vare skattegynnade sparformer som skattefonder, allemansfonder, fondförsäkringar och kapitalpension. Efter att kapitalpensionen stoppades för två månader sedan och gårdagens nyhet att det avdragsgilla privata pensionssparandet begränsas till 12.000 kronor per år, så finns det små möjligheter kvar till skattegynnat fondsparande.
Det som återstår är kapitalförsäkringar med en skatt på ungefär 1 procent av kapitalet per år. Efter de senaste årens börsuppgång tycker många att detta är en låg skatt, men efter börsraset 2001 och 2002 var det desto fler som klagade över att de tvingades betala avkastningsskatt trots att deras sparande hade fallit i värde (se ”Ihåliga argument för kapitalförsäkringar”, länk ovan till höger).
Min gissning är att osäkerheten består fram till efter valet hösten 2010. Om regeringen genomför en reform av kapitalbeskattningen år 2009 så återstår sedan för de borgerliga att vinna riksdagsvalet 2010 så att spelreglerna för fondbranschen består.
