Ovanligt många sämre än index

Börserna har återhämtat sig brant under 2009 och när fondernas årsrapporter nu kommer är det få som överträffat sina jämförelseindex. Journalister som vill ha fler läsare framställer gärna detta som ett misslyckande, trots att det är matematiskt nödvändigt.

Jonas Lindmark 2010-03-18 | 0:00
Facebook Twitter LinkedIn

De senaste veckorna har flera av fondbolagens årsrapporter kommit och jag har redan sett ett par exempel på den klassiska granskningen där journalisten har bläddrat igenom rapporten och räknat hur många fonder som har överträffat sitt jämförelseindex föregående år. Som vanligt är det sedan lätt att välja rubriker med säljande ord som ”misslyckade” eller ”fiasko”.


För fyra år sedan skrev jag en sammanfattning i ”Sluta med indexgnället” av de rent matematiska orsakerna till att en majoritet av aktiefonderna måste stiga mindre än ett rättvist jämförelseindex. Här är en sammanfattning:


Fem orsaker


Dels finns orsaker som alltid gäller. Mest uppenbart är att fondernas avkastning belastas med förvaltningsavgift plus transaktionskostnader, medan börsindex räknas utan kostnader. Och ungefär 90 procent av alla aktier förvaltas av proffs, så i de flesta fall där en förvaltare gör en bra affär så är det samtidigt något annat proffs som misslyckats. Men dessutom är avkastningen hos aktier skevt fördelad (log-normalt), vilket på sikt betyder att ett fåtal aktier ger väldigt hög avkastning medan majoriteten utvecklas sämre än index. Redan dessa tre orsaker gör att det är matematiskt nödvändigt att aktiefonderna i genomsnitt utvecklas sämre än index.


Dels finns extra orsaker under en brant börsuppgång. En är att fonder normalt har en liten andel likvida medel (pengar som inte hunnit placeras i aktier eller är på väg att betalas tillbaka), och dessa ger bara vanlig bankränta. En annan är ökad effekt av den skeva fördelningen hos aktiernas avkastning.


Värt att tänka på är kanske också att dessa fem nackdelar för aktiefonder jämfört med index även gäller småsparare. Även du som köper egna aktier behöver hantera att det kostar tid och pengar, att medtävlarna är proffs, att majoriteten aktier utvecklas sämre än index och att likvida medel ger låg bankränta.


Billigt och bekvämt


Ett av de senaste dagarnas påpekanden att de flesta fonder misslyckas jämfört med index har rubriken ”Varför fonder när det finns aktier?” (SvD 17/3). Artikeln nämner inte fördelarna månadssparande, skattekredit och möjligheten att placera små belopp globalt, utan ställer helt enkelt avgifter mot bekvämlighet. Dessutom förringas fördelen för fondspararna att slippa administration och oro orsakad av krångliga emissionserbjudanden – trots att svenska folkets faktiska val visar att de flesta prioriterar trygghet och bekvämlighet så högt att de inte bara väljer fonder, de väljer dyra fonder från välkända varumärken (se ”Bankrånet är folkets fria val”).


Det största misstaget som journalisterna gör är att de inte skiljer mellan småsparare och förmögna. Fonden som är det billigaste alternativet för den som sparar 5.000 eller 50.000 kronor – samma fond blir i längden dyr för den som sparar 5 miljoner kronor. Det misstaget kan finnas kvar även när journalisten skriver en hel bok (se ”Värt att fundera mer kring Bankbluffen”).


Vill ha fler läsare


Jag har funderat på den bakomliggande orsaken och den mest rimliga förklaringen till dessa återkommande påhopp på aktiefonder i media tror jag är att dessa journalister normalt i första hand skriver om börsföretag och aktier. Helt naturligt vill de ha fler läsare och då behöver de övertyga människor om att äga egna aktier. Den som sparar i aktiefonder köper ju experthjälp och behöver inte egen kunskap om enskilda börsbolag. Alltså är ekonomijournalisten en konkurrent till fondförvaltaren, så media hackar på aktiefonder för att övertyga människor om att de ska ägna tid åt att läsa journalistens artiklar.


Men för vanliga småsparare är månadssparande i fonder ett billigare och bekvämare alternativ än att prenumerera på ekonomitidningar och betala courtage för egna aktieaffärer. För dessa läsare vore det bättre om journalisterna motiverade sin lön genom att hjälpa till att föreslå bra alternativ, till exempel genom att peka ut de fonder som har lyckats överträffa index tre år i rad. Framgång flera år i rad är inte ett säkert bevis att förvaltaren är skicklig (se ”Fondbetyg måste vara kompromiss”), men just efter en så dramatiskt period som 2007-2009 är det imponerande om en förvaltare återkommande har lyckats navigera rätt.

Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden. Du kan nå honom på jonas.lindmark@morningstar.se 

© Copyright 2022 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings