Sverigefonderna har backat i snitt 9 procent på bara tre veckor, från en topp måndag 16 juli till måndag 6 augusti. De senaste två dagarna har en viss återhämtning skett, men nervositeten är fortfarande stor. I bakgrunden finns en brant värdeökning, Sverigefonderna har fram till i går kväll i snitt stigit 34 procent det senaste året och 171 procent sedan augusti 2002.
Ett tydligt bevis på att aktiemarknaden just nu är ovanligt nervös är att andelen börsdagar med stora kursförändringar har ökat kraftigt. Normalt är det ovanligt att Stockholmsbörsen rör sig mer än 1 procent under en enda dag. När stämningen är lugn är det bara ett par gånger per månad som oväntade nyheter ger så stora reaktioner.
Men när börsoron ökar svänger aktiekurserna betydligt mer. De senaste tre veckorna har Affärsvärldens generalindex ändrats mer än 1 procent hela 10 av 15 börsdagar. Det är drygt ett år sedan nervositeten var lika hög (se ”Fortsatt oro på Stockholmsbörsen”, länk ovan till höger). Då föll Stockholmsbörsen betydligt mer, men ännu har vi inte sett slutet på den nuvarande oron.
Problem i USA
Huvudförklaringen till de senaste veckorna börsoro är enligt media problem på bolånemarknaden i USA. Att andelen kreditförluster är på väg att öka kraftigt stod klart i redan början på år 2007, när statistiken visade att bostadspriserna börjat sjunka i många regioner, men den senaste månaden har även några av de allra största långivarna rapporterat allvarliga problem. Ju fler lån som inte förnyas, desto fler bostäder kommer att tvångsförsäljas vilket förstärker prisnedgången och ökar åtstramningen av den privata konsumtionen i USA.
Under flera år har den privata konsumtionen i USA ökat snabbare än BNP och därmed bidragit till den höga ekonomiska tillväxten globalt. Kritikerna har varnat att amerikanska folket har lånat allt mer från omvärlden till konsumtion, något som inte är långsiktigt hållbart. Nu verkar åtstramningen komma och när världens största ekonomi bromsar in så påverkas även resten av världen.
Det är betydligt mer substans i denna förklaring än vid liknande börsnedgångar de senaste två åren. När aktiekurserna föll i maj 2006 var det svårare att peka ut en rimlig förklaring. Vissa pekade på ökad oro för stigande inflation i USA, andra pekande på en stigande japansk yen, som gav förluster för dem som lånat billigt för att investera på högriskmarknader. När aktiekurserna började backa brant i slutet av februari 2007 var den direkta orsaken ett trendbrott på aktiemarknaden i Kina, som knappast var oväntat med tanke på förra årets branta uppgång.
Dessa förklaringar hade inte samma tydliga koppling till den reala ekonomin som den senaste tidens dåliga nyheter från lånemarknaden i USA. Det är ett starkt argument för att ta de senaste tre veckornas oro på större allvar.
Tvivlare bör sälja
Det som fortfarande är oklart är hur stor effekten blir på svensk ekonomi och svenska börsföretag. Högkonjunkturen i Sverige är så stark att den borda klara sig så länge det bara är USA som bromsar. Däremot har många svenska börsföretag en stor del av sin verksamhet i amerikanska dotterbolag och om dollarkursen faller slår det igenom både direkt och indirekt på rapporterade vinster i Sverige.
Jag misstänker att många svenska investerare underskattar effekterna i omvärlden av sämre tider i USA. Vid tidigare trendbrott har det varit många som trott att rådande trender var så stabila och starka att högkonjunkturen skulle bestå. Under år 2000 kallas detta ”den nya ekonomin” och nu har optimisterna bytt till benämningen ”superkonjunkturen”. Den globala tillväxten påstås vara så starkt att resten av världen klarar sig utan efterfrågan från USA. Alla tvivlare bör överväga att minska andelen svenska aktier i sitt sparande genom att passa på att sälja andelar i Sverigefonder medan aktiekurserna fortfarande är nära ”all-time-high”.
