Krönika

|

Välj rätt andel aktier i tjänstepensionen

Förra årets börsras ger ett bra tillfälle att öka andelen aktier i tjänstepensionen. Men vad som är rätt andel beror även på ålder, inkomst och livsstil.

”Bry dig om din egen tjänstepension – för ingen annan bryr sig” är lite för hårdraget. Men mer valfrihet de senaste åren har starkt ökat det egna ansvaret, plus att allt fler olika fackliga lösningar skapar förvirring.

Ett bra exempel på att skillnaderna har ökat mellan de olika typerna av tvångssparande som gäller breda grupper i Sverige är andelen aktier i det sparalternativ som ”icke-väljare” hamnar i. Hos PPM hamnar pengarna i Premiesparfonden, som innehåller 82 procent aktier. Privatanställda tjänstemän som inte väljer får sina pengar placerade hos Alecta, i ett traditionellt livbolag med 60 procent aktier. Privatanställda arbetare som inte väljer får sin tjänstepension placerad hos AMF Liv, som vid årsskiftet bara hade en aktieandel på 34,5 procent. Men de som valt att spara sin tjänstepension i en fondförsäkring hos AMF men sedan struntar i att välja fond, de får alla pengar placerade i AMF Världen som satsar över 90 procent i aktier. Och så vidare.

Individens situation avgör förstås om det är 90 eller 34 procent aktier som är någorlunda rätt. Men de stora skillnaderna gör att många måste göra ett eget aktivt val för att få ett rimligt risktagande.

Gränsen 7,5 basbelopp finns kvar och har blivit viktigare i takt med att fler svenskar når en högre inkomst (år 2009 är 7,5 inkomstbasbelopp = 381.750 kronor). För privatanställda arbetare höjs andelen av årslönen över 7,5 basbelopp som betalas i premie till tjänstepensionen under perioden 2008-2012 från 3,5 till 30 procent – alltså drygt åtta gånger mer pengar. Det är samma premie som högavlönade tjänstemännen födda 1979 och senare får. Äldre tjänstemän har ofta kvar den gamla typen av tjänstepension, som numera kallas ITP2 och till största delen är en förmånsbestämd pension (en bestämd procent av slutlönen).

Dyr valfrihet

I morgon ska jag hålla ett fördrag hos Collectum, med mina synpunkter på vilket utbud av fonder en bra tjänstepensionsförsäkring ska ha. Det har fått mig att fundera kring varför det finns så mycket krångel kring tjänstepensionen.

En underliggande orsak till att tjänstepensionen begränsas av så mycket regler är en svårlöst konflikt. På ena sidan finns arbetsgivarnas önskan att flytta ansvaret för pensionen till individen, som beror på ökad livslängd och ökad rörlighet på arbetsmarknaden. På andra sidan finns en gemensam önskan hos både arbetsgivare och fack att förhindra att människor som råkar välja helt fel får kraftigt sämre pension än andra. Dessutom finns en önskan att öka pensionerna genom att hålla ned kostnaderna, och stor valfrihet kostar extra.

Men för individerna ska ta sitt ansvar på allvar måste de ha frihet att välja. Fast om valet vore helt fritt skulle vissa troligen ”spela bort” nästan hela sin tjänstepension genom att välja extrema högriskalternativ vid fel tillfällen. Problemet är mindre inom PPM, som har ett tak för avsättningen per år. Men alla lösningar med stor valfrihet för individen ger troligen i framtiden en svekdebatt, där de som chansat och förlorat kräver kompensation.

Dagens tjänstepensioner ger ändå normalt i första hand valfrihet mellan fonder med olika geografisk inriktning eller redan branschfonder. Det ger möjlighet att placera alla pengar i en enda högriskfond, samt att senare byta till en annan högriskfond vid helt fel tillfälle. En tryggare typ av valfrihet där chansen för privatpersoner att lyckas bra dessutom är större är om valet främst gäller olika förvaltare. Ett extremfall vore en fondförsäkring som enbart innehåller globalfonder och räntefonder, men många globalfonder som förvaltas av ett stort antal olika förvaltare.

Rätt val

Störst effekt för de flesta på avkastningen har dock valet av andel aktier i pensionssparandet, där rätt val främst beror på ålder, inkomst, livsstil och börsutvecklingen.

Ålder – Det klassiska argumentet för lägre andel aktier i pensionssparandet är att återstående spartid är kort. De två branta börsrasen de senaste nio åren har visat att det är viktigt med lång framförhållning. Ett extremfall är att de som snart går i pension bör välja en fondförsäkring för att få en lägre aktieandel än de traditionella livbolagen ger.

Inkomst – De som har mer än 380.000 kronor i årsinkomst får dels en större del av sin pension från tjänstepensionen, eftersom den statliga pensionen har ett tak just vid 7,5 basbelopp. Dels betyder större avsättningar till tjänstepensionen ett större utrymme att prioritera låg risk, eftersom det är lättare att ändå uppnå en rimlig levnadsstandard.

Livsstil – Ensamstående utan ansvar för efterlevande har mindre att oroa sig för och kan därför kosta på sig spekulera mer för att kanske nå en väldigt hög pension. Fast anställda i trygga branscher har också utrymme för en högre aktieandel, liksom de som har en privatekonomi med liten andel fasta utgifter.

Börsutvecklingen - Börsraset 2008 har gjort att främst de etablerade aktiemarknaderna i Europa och USA värderas lågt i ett längre historiskt perspektiv. Uppgången det senaste halvåret är stor räknad i procent, men det är fortfarande långt kvar upp till nivån för två år sedan. Därmed är det fortfarande rimligt att de som nu ökar andelen aktier i sitt pensionssparande kommer att tjäna på det.

Läs fler krönikor i arkivet.

Aktiebörser

  Lokal USD SEK  
Stockholm (OMX AFGX)
0,4 0,4 0,4 11:21
Frankfurt (DAX30)
0,6 0,5 0,4 11:21
London (FT-SE 100)
0,3 0,1 0,0 10:21
Paris (CAC 40)
0,3 0,2 0,1 11:21
Tokyo (TOPIX)
0,3 0,1 -0,1 stängt
New York (S&P 500)
-0,2 -0,2 -0,1 stängt
New York (NASDAQ 100)
-0,2 -0,2 -0,1 stängt
Moskva (RTS)
0,1 0,1 0,0 13:21
Hong Kong (HANG SENG)
0,4 0,5 0,3 16:08
Bombay (BSE SENSITIVE)
0,1 -0,3 0,0 stängt
Johannesburg (FTSE/JSE ALL-SHARE)
0,3 0,4 0,3 10:21